Den arga halvtimmen av dagen
Jag hade en halv timma där idag då jag var riktigt förbannad och jag måste sååååklart avreagera mig här och nu.
Det börjar med att jag bestämmer mig för att jobba över till halv sex... visst fine
kvart över fem känner jag att NEJ jag orkar inte längre jag springer ner för att ta 20 över bussen....
Kommer det någon buss?? Nej
Får jag stå och vänta till fem över halv sex bussen, som jag skulle tagit ifrån början? Ja
Hoppar på bussen lite lätt irriterad men det går bra. Jag går inte lös på någon stackare i samma färdmedel iaf.
Där har ni ett + i denna annars väldigt negativa tillbakablick...
När vi har passerat några busstationer, i bilkö, och kommer fram till ett ställe som kallas ankdammen?
Varför vet jag inte... allt jag kan se är en rondell utan ankor.
På kliver två stycken "tror-att-dom-är-stekare" stekare på sisådär 18 bast vardera.
SJÄLVKLART sätter dom sig framför mig och jag känner snabbt detta illaluktande os som spränger in i alla mina andnings hål. USCH vad är det som luktar tänker jag och associerar vidare tills jag kommer fram till
att dom har på sig något som dom förmodligen kallar parfym.
Det stinker och dom har tagit på sig alldeles för mycket utav... vad det nu än är.
Det luktar något som har stått och dragit sig i 40 år.... Förmodligen farfar gamla rakvatten som stått och dragit sig och blivit gul sen 70 talet, blandat med en såndär grön tvål som finns på ute dass som förmodligen inte bubblat på flera år och är för det mesta grön för att den har möglat.
Gott - tycker säker dom
Vidrigt - säger jag
inte nog med det... när jag kliver av bussen möts jag av ett bekant ansikte, ett ansikte som inte alls känns bra att möta ett ansikte som är likt "hat-fröken" på dagis som tvingade mig att äta bruna bönor mot min vilja.
Jag bestämmer mig för att gå den kilometer som är kvar till lägenheten för att i förebyggande syfte sjukta på
en ärftlig sjukdom som jag säkert, med min tur, kommer att drabbas av i mina äldre dagar.
Samtidigt som jag fått upp en snabb promenad takt svichar bussen förbi.
Jag suckar tungt och fortsätter min promenad och tänker.....
Denna halvtimma var inte min halvtimma....
Kommentarer
Trackback