brainsubstans

Ibland grubblar man på kostiga saker.

Man ställer frågor till sig själv som man inte kan svara på.
Man vet inte vilken sida man ska ställa sig på, jag är en av dom som ibland hamnar i mitten.
Balanserandes på linjen och vet inte om jag ska hoppa till höger eller till vänster.
Jag är dålig på att diskutera och är inget fan av konflikter.
Det är en sida av mig som jag ibland anser dåligt. Visst är det inte alltid kul att diskutera men jag anser att jag diskuterar inte om det inte verkligen behövs. Det kanske har att göra med att jag inte är den där allmänbildade tjejen, vet jag inte så mycket om "ämnet" så håller jag hellre käften eller agerar psykolog "hur känner du då?" "varför tycker du det?"
"hur känner du när hon säger emot?" eller näe så gör jag inte.
Hettar det till slår jag nog ihop händerna och frågar "mer vin nån?"

När kommer mina egna starka åsikter fram?
Kanske är det så att jag inte hamnat i någon diskution eller val där det egentligen spelar roll för mig.
Jag använder ofta uttrycket  "det spelar ingen roll bestäm du" jag vet dock att jag kan irritera mig när någon annan vill att jag ska bestämma. Jag tycker det är såft att bara hänga på, eller styra upp men att styra upp är en helt annan femma.
Sen finns det givetvis situationer där jag tycker det är viktigt att man uttrycker sig. Det handlar inte om att jag inte vågar säga vad jag tycker men det är svårt när man i vissa lägen inte tycker någonting. När det verkligen inte spelar någon roll.
Det där "det spelar ingen roll bestäm du" får som ingen viktig mening om man säger det för ofta.
Det är ungefär som när man säger vargen kommer gång på gång.....
Jag ska nog trappa ner på mitt "det spelar ingen roll"
Tänker man efter riktigt noga så lutar man nästan alltid åt höger eller vänster
Antingen vill man ha ett till glas vin eller så vill man inte.

När behöver man verkligen ta ställning då? 
Som här om dagen när vi diskuterade hur man skulle agera eller inte agera om man var med när world trade center rasade. En sa "Jag vet att jag skulle försöka hjälpa andra" och en sa "Jag skulle nog springa och försöka rädda mig själv"
Jag har funderat lite på det i veckan och inte kommit fram till något, handlar det då om att man inte känner sig själv riktigt eller är det mest för att man inte har varit i en riktig "knipa" någon gång?
Jag tror mig iaf veta att jag är inte den som skulle tränga mig först i "kön" för att hoppa ut från ett brinnande hus.
Jag vet även att jag inte är den som skulle ta den sista slurken ur flaskan om vi var flera som ville ha.

Som i Pistvakt...
Om person X kommer fram till person Y och säger att Y har en ful mössa på sig, skulle du då
1 Klappa till personen
2 Ta av dig mössan och gå därifrån
3 Säga att X har en pörskans ful jacka
Jag menar hur lätt är det och säga när man inte varit i det situationen, jag som alltid har snygga mössor.
Eller är dom neutrala? 
Fan va trist att vara neutral!

Jag ska nog ta och diskutera något viktigt med någon som inte tycker lika som jag i någon sorts viktig fråga.
Är en diskution bara när man tycker olika? Eller kan man diskutera med varandra när båda tycker lika?
Kanske är det så att jag inte vet om att jag diskuterar när jag väl gör det?
Kanske är detta inlägg skrivet helt i onödan?
Kanske är jag bara sugen på ett glas vin?