brainsubstans

Att prioritera sina utgifter är det absolut tråkigaste jag vet!

Jag ligger i min annars så mjuka soffa som nu känns som ett betonggolv.
Jag tittar på en svensk film som suger, jag som vanligtvis inte har mage att säga att en film är dålig.
Jag kan höra det ljuvliga dunket från stortorget som påminner mig om alla bra spelningar som smekte mina öron, mitt hjärta, min själ igår. En sådan fantastisk fredag. Ett sådant lyckorus.
Hade detta kunnat upprepas idag?
Förmodligen inte, men jag hade kunnat varit lyckligare än vad jag är just precis nu i denna stund.

Det finns en skälig förklaring till min bittra lördag.
Bali!
Drömmen om Bali som slår in om exakt 34 dagar.
Så ljuset finns framöver, givetvis.
Min bitterhet kommer vara som bortflugen när jag vaknar imorgon bitti.
Just nu känner jag bara att en, två, tre miljoner skulle göra min plånbok gott.

Jag gillar helt enkelt inte att prioritera.
Jag är ingen spara, jag är en slösa.
Jag vill alltid vara med på allt och gillar inte att välja något framför något annat.

Men jag vet att det är värt vartenda sparat öre när vi väl får komma iväg.
Kalla mig snål, gör det.
Tänk dock på mig om fem veckor när jag ligger på stranden och känner solen strålar efter ett svalkande dopp i det stora havet. Jag kommer att kunna köpa 40 iskalla öl för dom kronorna jag ikväll sparar.
Jag kommer att kunna äta 15 måltider eller köpa 2 nya bikinis från style by tyra.

Jag hoppas dock att Håkan levererade ikväll, att Marina & the Diamonds satte spår i folks hjärtan, att Those Dancing Days körde ordentligt på scenen och jag hoppas att Timbuktu saknar mig i publiken.

Nu börjar det bli dags att flytta min slappa kropp över till sängen, den sviker då aldrig mig och den kommer vara lika mjuk och skön som alltid. Hundraåringen ska få underhålla mig tills mina ögon sviker.